Hästlasagne i finansbranschen

En grundläggande parameter när man ska välja fonder, vare sig det rör sig om tjänstepensionen eller privat fondspararnde, är hur man ser på aktiv respektive passiv förvaltning.

Aktiv förvaltning har fördelen att den potentiellt kan ge bättre avkastning är index. Nackdelarna är att det är få som lyckas och att det kostar mer. Indexförvaltningen är mindre spännande, men också betydligt billigare. Hur man väljer beror på om man ser mest till avkastningspotentialen eller om tar man fasta på värdet av låga avgifter.

Så långt principdiskussionen. Båda sidor har sina förespråkare.

Däremot verkar ingen mena att spararna har någon fördel av passiv förvaltning som kombineras med ”aktiva avgifter”. Ändå är det precis vad många svenskar får.

För att ta en liknelse. Det är som att sälja nötfärslasagne gjord på hästkött. Kunden tror sig köpa en viss kvalitet, men får en billigare produkt, utan att priset sänks och utan att skillnaden marknadsförs. Om detta skrev Andreas Cervenka i går.

”Tar betalt för oxfilé men levererar fläsk”

Vi har tidigare liknat fenomenet vid blaskiga drinkar på dålig sprit. Problemet är alltså inte principiellt, att aktiv eller passiv förvaltning är bättre, utan att spararna inte får vad de betalar för. Detta kvalitetsproblem borde vara en branschangelägenhet.

Johan Florén 

 

Trackbacks

  1. […] mycket både i traditionella och sociala medier. Vi har bland annat skrivit om det i inlägget hästlasagne i finansbranschen och liknat det vid blaskiga drinkar på dålig […]

Lämna ett svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: