Aktieförvaltare är inte apor

Aktier är en hobby för många människor. Det är något som tillför spänning och glädje i deras liv. Inget fel med det.

En del av spänningen beror naturligtvis på möjligheten att bli rikare. Och att det inte bara handlar om tur. Därför skrivs det oändliga mängder av artiklar om hur man ska gå tillväga för att bli en vinnare på börsen.

Artiklarna kan man läsa för att man är road, men en näve salt är bra att ha till hands. ”Business pornography”, svarade nobelpristagaren Eugen Fama på frågan om börsjournalistik som tipsar om heta aktier och fondvinnare.

En strategi som har några decennier på nacken går ut på att du sätter en apa med ögonbindel framför DI:s börssidor och låter den kasta pil. Om du låter apan hålla på en stund får du en hel aktieportfölj.

Strategin presenterades 1973 av Burton Malkiel, professor vid Princeton University, i boken A Random Walk Down Wall Street.

“A blindfolded monkey throwing darts at a newspaper’s financial pages could select a portfolio just as well as one carefully selected by experts.”

Det påståendet har Malkiel fått en del kritik för. Många menar nämligen att anspråket är alldeles för blygsamt. Ett flertal studier visar att aktieproffs inte bara har svårt att slå aporna, utan också att helt slumpmässiga aktieportföljer lyckas bättre än marknadsviktade aktieindex.

Det finns med andra ord ingen anledning att förvänta sig något annat än genomsnittlig avkastning, även av professionella förvaltare. Det är ett av skälen att avgifter får en central roll.

Nu är det ju många som fortfarande menar att det finns ett mindre antal förvaltningsstjärnor som med överlägsen analysförmåga och talang kan skapa meravkastning, och som därmed är värda att betala dyrt för. Även det tycks vara mest vara en from förhoppning.

En färsk studie av professorerna Gary E. Porter och Jack W. Trifts som publiceras i Financial Analyst Journal visar visserligen att förvaltare som vill behålla jobbet behöver prestera bättre riskjusterad avkastning än sina kollegor, men att det framför allt handlar om att undvika misslyckanden. Inte ens den lilla del förvaltare som har kvar uppdraget i ett decennium eller mer (195 av 2846) lyckas överträffa marknaden.

The key to a long career in the mutual fund industry seems to be related more to avoiding underperformance than to achieving superior performance.

I ljuset av studien blir det tydligt att rådgivningsföretag som tar betalat av sparare för att hjälpa dem välja förvaltare tillför ett mycket begränsat värde som knappast motiverar mer än symboliska ersättningar. Det är minst lika svårt hitta förvaltare som att hitta aktiestrategier, som slår index över längre tidsperioder.

En normalintresserad sparare kan med andra ord lugnt välja en erfaren och kompetent förvaltare, men bör inte förvänta sig mer än genomsnittlig avkastning och följaktligen betala därefter.

Den aktieintresserade kan fortsätta att köpa aktier och utveckla sitt kunnande för att det berikar livet, om än inte i kronor räknat. Tvärtom bör privatspararen vara medveten om oddsen faktiskt talar till apornas fördel.

Johan Florén

Comments

  1. Precis 😉 Som privatperson är det bättre (ekonomiskt sätt) att investera i billiga indexfonder! Och bankerna bort informera oss bättre! http://borsforum.svd.se/topic/3354-bryter-bankerna-mot-marknadsf%C3%B6ringslagen/#entry16817

Trackbacks

  1. […] längre tidsperioder kan inte heller de framgångsrika förvaltarna förväntas slå index, vilket vi har skrivit om tidigare.Economist […]

Lämna ett svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: