Den yngre generationen om pension

Idag gästas bloggen av Hans De Geer som i sommar gör sex veckors internship hos oss på AP7. Hans är 24 år och pluggar sitt femte och sista år på industriell ekonomi på KTH. 

Hans DeGeer

Nu ska jag berätta hur unga ser på pension! Eftersom jag faller in i ”ung”-kategorin utgår jag från mina egna tankar men har även frågat en del kompisar i min ålder om hur de ser på pension. Generellt sett anser jag att ungas syn på pension kan sammanfattas utifrån två perspektiv, dels ett undrande, dels ett smått pessimistiskt.

Den absolut vanligaste initiala reaktionen jag fick när jag frågade om pension var något i stil med ”Pension? Njaaa, det har jag inte tänkt så mycket på, vad menar du?” De flesta, inklusive mig själv, tycker att pensionen ligger långt fram i tiden och är något man tar itu med senare, då man hoppas på att ha bättre koll och mer tid.

Som ung är det lätt att andra saker som ligger närmre i tiden hamnar i fokus. Till exempel prioriteras bostad, arbete, relationer och liknande som är mer akut än pensionen. Att få ett fungerande vuxenliv är helt enkelt viktigare än att ha koll på vad man ska göra om 40 år.

Ytterligare ett fenomen som framträder är en orolig syn på den framtida pensionen. Många unga upplever i dagsläget framtiden som oviss, med hög ungdomsarbetslöshet, en bostadsmarknad som det är ytterst kostsamt att ta sig in på samt en allmänt osäker ekonomisk situation. Detta syns även i ungas syn på pension, då jag, och säkert många andra upplever en osäkerhet kring eventuella framtida pensioner. Personligen har jag tanken att dagens pensionssystem antagligen inte kommer att finnas kvar när jag går i pension, utan att det kommer att ha gjorts om till dess. Det välkända faktumet med en åldrande befolkning och färre förvärvsarbetare per pensionär leder till en allmän inställning hos unga att de antagligen kommer få en lägre pension än dagens pensionärer om inga reformer görs.

En naturlig följd av detta är att det finns en insikt om att unga idag kommer att få gå i pension senare än vad man gör idag, vilket jag personligen anser är rimligt, då dagens unga förväntas leva längre. Ett längre liv generellt borde rimligtvis leda till ett längre arbetsliv. Viktigt att komma ihåg är att då folkpension infördes år 1913 sattes pensionsåldern till 67 år, trots att den genomsnittliga livslängden inte var mer än 60 år. Om ett liknande arrangemang hade gjorts idag när genomsnittslivslängden är 81 år innebär det att de flesta hade fått gå i pension först runt 90 års ålder!

Allt ovan låter  som en ganska dyster syn, men personligen anser jag att det finns vissa ljusglimtar i ungas syn på pension. Eftersom den underliggande mentaliteten är att nivån på den statliga pensionen riskerar att inte vara tillräcklig leder detta till att det samtidigt finns en insikt att privat pensionssparande behöver bli större. Således tror jag att unga idag kommer ta ett större ansvar för sin egen äldreförsörjning än tidigare generationer. Dock kommer unga i alla tider generellt sett vara mindre intresserade av pension än den allmänna befolkningen, eftersom pensionen ligger så långt fram i tiden för dem.

Avslutningsvis anser jag personligen att många unga, och säkert även äldre, skulle dra nytta av att ha ett större intresse och engagemang kring pension. Eftersom pensionen sparas ihop under många år kan man enkelt säga att pensionen för många är det största sparandet i livet.

Hans De Geer

 

Lämna ett svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: